Zebraforum

3½ år ca har gått sedan jag senast skadade mig själv medvetet. Känns som en oerhört lång tid när man tänker på det och jag förstår inte riktigt hur jag har lyckats låta bli. Men ändå så finns ju tankarna där rätt ofta, även om jag mår rätt bra i dagsläget. Jag har alltid tänkt på det hela som ett beroende dylikt alkoholism eller droger och det är väl det svåraste egentligen med det hela, att alltid känna en viss dragning.
Kanske har jag bara bytt ut det mot andra saker under den här tiden egentligen. Tänk om man en dag hamnar i ett annat värre beroende? Kanske är det så att jag är i riskzonen där med.

Men ändå så är det ju ärren som folk alltid ser. De är ju ändå en del av mig och representerar en väldigt svår del utav mitt liv, men tanken finns ändå där om man skulle försöka få behandling för att få bort dem, fast samtidigt har det varit just en markering att de funnits där att jag inte vill ha fler. Nu när man går vidare dock så blir det en konstig balans att få frågor och påminnas om dem för de är inget jag tänker på längre dagligen.

Får ursäkta om det tar upp för mkt av saker, ny här.

Först och främst, välkommen till forumet! Hoppas du ska trivas här!

Tre och ett halvt år är lång tid - grymt bra kämpat! Härligt att läsa att du mår ganska bra nu, men jag förstår att det är jobbigt att de gamla tankarna dyker upp då och då. Jag tänker lite som du, att det är som ett beroende. Men det går ju att bryta ett beroende, och det verkar du ju ha lyckats med! Visst finns det alltid en risk att man hamnar i något beroende, och kanske är risken större om man någon gång varit inne i ett. Jag brukar inte tänka i de banorna, att jag ska bli beroende av något, för jag tror att risken kanske ökar då. Om man tänker att något ska hända, så kommer det att hända och tänker man att något inte ska hända, så händer det inte... kanske lite flummigt, men hänger du med hur jag menar?

Ärren kommer alltid att finnas kvar, även om du skulle ta bort de fysiska så finns alltid de psykiska kvar. Jag vet att det är jobbigt att bli påmind, speciellt när andra frågar. Men jag kan nog se läkta ärr som ett bevis på att man tagit sig igenom något jobbigt. Att man kommit ur och lämnat det livet bakom sig. Men det är ju bara du som kan ta beslutet om du ska behandla ärren eller inte.

Kramar

Jag tror att dragningen minskar succesivt. Ju längre man lever och gör annat desto längre bort från de tankarna kommer man. Däremot tror jag att det är viktigt att vara försiktig med alkohol och andra droger, du vill inte behöva göra ytterligare en svår resa för att bli frisk.

Ärr är svårt, man vill bli sedd för den man är och inte för vad man varit med om under en period i sitt liv. Eftersom det inte finns något särskilt bra sätt att bli av med dem kanske du kan försöka tänka igenom några standardsvar du kan ge när folk frågar. Svar som gör att du inte behöver tänka igenom hela din skadetid varje gång och där du om du vill kan markera att det inte är något du vill gå in på just då. Det är faktiskt ok att ljuga också om det är möjligt, eller svara meningslöst i stil med att jag gjorde illa mig. Man måste få chans att inte berätta allt för alla och direkta frågor kan bli nästan tvingande. Det är ingen rättighet att få veta saker om andras förflutna.

Oj, inte ens sett att jag fått svar här.



Ja, jag tror det. Det är ju alltid svårt att inte tänka för mycket dock, men det är nog lättare när man har något att göra. Ska börja studera i höst och just nu är jag totalt livrädd att jag inte ska klara det, helt ny situation eftersom jag inte studerat på universitet tidigare.

Jag tror nog att jag alltid kommer tänka på det, ungefär en gång per dag, men jag klarar av det. Helt går det ju inte att låta bli att tänka på det, får acceptera att det kommer finnas där.

Jag tänker inte mkt på ärren längre, mest för att jag umgås med människor som vet och inte chockas utav det, så jag tänker inte på det i andra situationer egentligen heller. De symboliserar ju en jobbig tid som jag faktiskt tog mig igenom.

Man kan ju alltid måla över dem de dagar man känner att man inte vill ha så mkt fokus på dem, med någon sorts bodyart.

Du är nog inte ensam om att vara rädd inför studier och att börja på universitetet, jag minns ju själv hur rädd och orolig jag var! Men det gick bra, bara man fokuserade på en sak i taget.

Vad är det du ska läsa? Lycka till med plugget!