Att tänka på när du skriver

Orsaken till självskadebeteende och ätstörningar ligger alltid djupare än påverkan från media. Men det sätt som det psykiska lidandet tar sig uttryck påverkas av vår omgivning, och denna form av beteende riskerar att förvärras av bland annat medias rapportering. Att självskadebeteende ökat under de senaste decennierna kan delvis förklaras med att människor i högre grad låtit sitt lidande ta sig just denna slags uttryck, vilket till viss del kan bero på de belagda "smittoeffekter" som bevisats kopplade till symptomen.

Media är idag ett viktigt redskap för den som vill nå ut med information. Ett bra skrivet reportage kan hjälpa många! Därför ger vi här några tips på saker att tänka på för den som ska skriva om ätstörningar, självskadebeteende eller liknande problem.

• Ta chansen att utbilda allmänheten om dessa frågor! Alla som drabbas av självskadebeteende tillhör inte ett särskilt kön eller en viss åldersgrupp. Ätstörningar Är inte enbart anorexia, de syns sällan tydligt på personens kropp.


• Kom ihåg att det är viktigt att fokusera på det positiva. Det FINNS personer som vill och kan hjälpa, och det FINNS ett liv som är värt att leva som är mycket bättre än livet med ätstörningar och självskadebeteende.


• Fokusera aldrig på en anorektikers magra kropp eller på en självskadares sår/ ärr. Det riskerar att bidra till att romantisera bilden av anorexi och självskador, och trigga igång tankar hos andra. Både ätstörningar och självskadande har en "smittoeffekt" som är mycket svår att hantera. Bilder på sår och magra kroppar skapar också reaktioner som gör beteendet ännu mer svårförstått. Fördomarna riskerar att öka, och det kan också vara negativt för den som blir omskriven.


• Spela inte sifferspelet! Nämn aldrig antal kalorier, antal kilon, antal piller, antal självskador. Det kan förvandla en välmenad artikel till en katastrofal bruksanvisning.


• Berätta aldrig hur en person har gått till väga för att skada eller svälta sig själv.


• Mer än kanske några andra förstår journalister betydelsen av vilket språk som används om ett fenomen. Utnyttja din kunskap för att nyansera rapporteringen om dessa frågor! Till exempel så bör en ovanlig form av självskadande beteende behandlas med stor försiktighet, då detta öppnar möjligheten för att beteendet plötsligt sprids till fler.


• Var försiktig i rapporteringen om kända personers eventuella ätstörningar eller självskadebeteende. Det riskerar att misstas för glorifiering och spä på myten om att en man har chans att blir känd om man lyckas banta sig till svältgränsen.


• Om behovet av att sprida informationen överväger risken för att vara triggande, så lägg gärna till information om var berörda kan hitta hjälp.


• Här kan du läsa om vanliga fördomar och missförstånd kring självskadebeteende och ätstörningar.

Tack för att du har tagit dig tid att läsa igenom våra råd. Dessa råd är delvis inspirerade av världshälsoorganisationens råd om självmordsrapportering